vi lämnar er med detta och berättar mer imorgon!

Framme

Nu är vi äntligen framme! Det här är en skylt utanför St Petersburg, men vi har både hostel och nästan vatten vid detta klockslag. Mera blogg imorgon!

Det stod ganska tidigt klart att gransövergången inte var inriktad på cyklister. Många olika körfalt och körförbud beroende av fordonstyp, men cykeln hade de glömt. Vi tolkade det som att det var upp till oss sjalva och fann bilen det lämpligaste – ingen klagade. Framme vid den Finnska kontrollen tilltog ovissheten. Ett grönt ljus hade gett oss klartecken men vem ville titta på våra pass? En förbipasserande finsk vakt skrattade högt – Ha Ha Ha depends on where you want to go Ha Ha. Med det svenska medborgarskapet i ryggsäcken var det dock lätt att forsera den första kontrollen och vi fammlade snart runt bland körfalt i ingenmansland. Efter drykt en kilometer och en första ryssk kontroll var vi framme vid nästa. Det var nu det skulle bära eller brista.

Två papper att fylla i men inga frågor om övernattningar. Vet inte hur den konversationen skulle se ut – vi förstod inte varandra. Ett gigantiskt Sovjetiskt vakttorn i betong övervakde det hela. Cykeln hade visat sig vara ett ypperligt fordon vid finsk-rysska gränsövergångar. Det gick att zickzacka sig mellan långa rader av bilar och ingen tycktes bekymra sig över det. Uppskattningsvis tog det hela en timme – många gånger snabbare än vad någon av oss förvantat sig. Nu hade vi gott om tid på oss till Viborg.

Floppen: Jag (Jonas) bli nästan överkord av en ryssk jeep som brutalsvängde.

Flippen: En spansk turistbuss fotograferar oss och berömmer våran sportighet – Johan briljerar på spanska.

Joels bakdäck hade sprutat regnvatten i ansiktet på mig i fyra mil, men snart lyste solen igen och vi var framme i Hamina – en ganska trist stad. De svenska vägskyltarna var sedan länge försvunna. 80-tals-träningstrikåerna hade blivit en vanligare syn. Husen hade blivit betongigare. Vi närmade oss ryska gränsen.

Den kvällen insåg vi plötsligt att vi inte visste var vi skulle bo Viborg. Någon (eventuellt jag själv) hade glömt ta med adressen. Det blev lite nervöst. Tänk om dom skulle fråga var vi skulle bo första natten vid gränsen. Skulle det bli slutet på resan? Vi upptäckte också att vi hade räknat fel på dagarna. Vi hade byggt semestern likt en bro – från två håll. Nu visade det sig att bron inte räckte ända fram. Det fanns två dagar över som vi inte hade räknat med. St Petersburgs-vistelsen blev plötsligt 30% längre.

Alarmet sattes till 7 for att komma iväg tidigt. Lade oss för att sova och undrade om vi hade ett björngap eller en björnkram att vänta följande dag.

Igår när vi var ute, vi tror stället eventuellt hette 6th Line (eller Fukkkk off för det var många som sade det till oss) så blev vi efter en massa socialiserande inbjudna till Mias 25-årskalas med Love Boat-tema.

Här är vår fina inbjudan:

och naturligtvis har vi ägnat dagen åt att klä oss korrekt. Vi går på maskerad!

Jag har precis kommit på mig med att underskatta vindens betydelse på en cykelsemester. Det mesta kan man skydda sig mot. Regn är när allt kommer omkring inte så jobbigt. Med rätt utrustning kan det nästan vara lite spännande, men vinden… Känslan av att cykla i nedförsbacke på lägsta växeln får en att fundera på vad man gett sig in på. När vinden ligger i som hårdast vill man helst ligga så tätt in på sina cykelvänner men det är precis det man inte ska göra. Johan axlade bördan och plöjde en skåra genom vinden, jag följde tätt in på och Joel tätare in på mig. Plötsligt händer det – Johan kör av vägen. Jag kör in i Johan och Joel kör in i mig. Men vi överlevde.

En annan betraktelse rör regn. Eskimåer sägs ha en 1000 ord för snö men regn…. Det finns massor av regntyper som saknar ord. I fyra mil upplevde vi ett regn som åtminstone jag aldrig har ägnat så mycket tanke. När vinden tilltar formar sig regnet inte som droppar utan som nålar – smala – långa – stickande.

Nog om det nu är vi framme Helsingfors och här lyser solen och vi är riktigt peppade alla tre på vad staden har att erbjuda.

En sista sak bara. Inför uppstarten av denna resa var jag noga med att informera cykelsällskapet med riskerna av att cykla med blöta skor. Av den anledningen köpte jag själv skoöverdrag för 350 kr. Belåtenheten var stor när regnet öste på och fötterna hade aldrig varit varken så torra eller varma som under mitt skoöverdrag. Så på kvällen, på Campingen så fördärvades allt på tre sekunder då jag satte foten i en 5 cm djup träskpöl.

Puss all nu måste jag lämna datorn.

/Jonas

Jonas:
Hej Elina, vi har blivit tippsade om ett hotel i zelonogorsk, men allt står på ryska. Hur bra är du på ryska? länken är <http://www.komandirovka.ru/hotels/zelenogorsk/kraslukshotel/>. Jag ser ett telefonnummer men vet inte om det är till hotellet. Kan du hjälpa oss? Kolla om det ser rätt ut och säga vilket telefonnummret är. Pratar de engelska tror du? Ser det ut att gå att boka online?

Elina:
Адрес и телефоны гостиницы 663694, Россия, г. Зеленогорск, ул. Комсомольская, 13  тел. +7 (39169) 34-383
…
Skulle inte tro att de kan engelska. Såg inte att man kan boka på internet. De har nog inte ens internet i många småstäder. Du kan ju prova ringa. Jag kan ringa åt er annars.

Jonas:
Hej igen Elina, så här gick det: Jag har försökt ringa det första hotellet 2 gånger. Första gången tror jag att jag pratade med en marskin men vet inte säkert. Andra gången var det någon som sa ”Da” och jag svarade ”Do you speak english?” – Då la han på. Andra hotellet la också på, så man kan säga att det inte gått så bra. Om du skulle kunna ringa åt oss vore jag grymt tacksam.

Elina
Hej!  Jag försökte ringa och boka rum just men kom inte fram. Kom fram till någon privatperson. Konstigt. Jag ska be våran receptionist på konsulatet att ringa och boka i morgon. Återkommer på Facebook.

Elina på facebook:
Telefonnumren till de där hotellen fungerade inte.

Datum:     Thu, 11 Jun 2009 22:35:23 +0200
Från:     jonas lundqvist
Till:     joel bergqvist och johan engdahl

Hej cykelvänner.

Jag var på den ryska ambassaden idag och den beryktade ”service-minded” andan slog mig med storm. Jag kan redan nu avslöja att jag inte fick något visum – mina papper dög inte. Rysskvinnan tittade ett ögonblick på försäkringspapprerna och blanketten. Sen kastade hon upp dom nonchalant i luften, slog ut armarna och sa – ”what can I do, what is this? This is nothing! You got nothing. You are here applying for visa an you got this. This is nothing”.

Så detta har jag fått lära mig.
1) Man bör stå utanför dörrarna när de öppnar för de blir snabbt massor av folk där. Jag fick vänta cirka en timme på min tur.
2) Vi måste åka in i Ryssland exakt den dag som står angivet i visat.
3) Försäkringspappret ska vara underskrivet av och helst stämplat (eventuellt var det ett krav)
4) Vi måste ha en inbjudan från alla de ställen vi ska bo på från dag ett tills det att vi åker hem.
5) Vi måste kunna redovisa boende för alla nätter vi befinner oss i Ryssland.

Äventyret har börjat mina vänner. Cykelsällskapet – Ryska federationen (0-1), men vi får samla ihop oss. Boka lite fler boenden i Viborg osv. Ett besök på ryska resebyrån? De kan kanske ordna med boende mellan Viborg, St:Petersburg så får vi visat på köpet, de brukar ju fixa ansökningar och inbjudningar.

/Jonas