Imorse när vi vaknade och gick ned för att äta frukost upptäckte vi en fruktandsvärd sak. Våra cyklar är stulna!

En dag innan avfärd till Sverige har det till slut hänt. Vi trodde att vi var säkra vid det här laget, men ack vad vi bedrog oss. Enligt övervakningskameran som vårt vandrarhem installerat ser man en man dra iväg med de uppknipsade cyklarna runt klockan 06.00 på morgonen. Vi tilläts filma övervakningsfilmen med vår digitalkamera och här är den:

För att få ut på försäkringen behövs en lokalt producerad polisrapport. Då vi letat efter en polisstation i en halvtimme och precis gått vilse i en park stötte vi på vår barkompis Yevgeny från tvätt-o-baren . Han hjälpte oss att hitta rätt polisstation där ingen kunde engelska alls. Han hjälpte oss då också i två timmar att rapportera stölden. Vilken kille!

Vi mötte upp Elina (Jonas kompis), Martin (Elinas pojkvän) och Anna (kollega till Elina) utanför Elinas lägenhet, som låg vägg i vägg med Svenska konsulatet där Elina och Anna jobbar.

Den svenska delegationen från konsulatet hälsar "hjältarna från cykelvägen" välkomna till St Petersburg.

Vi bjöds på snittar med rysk kaviar, diverse tilltugg,

Caviar, chips, brödpinnar med räksmak, torkad bläckfisk och andra läckerheter.

ryskt bubbel (sovjetisk champagne),

och – givetvis – rysk vodka!

Martin visar upp en av de två snart tomma flaskorna vodka

Ett rykande färskt nummer av UD-kuriren låg på bordet bredvid den tomma flaskan sovjetisk champagne. Featureartikel om de absolut vassaste diplomaterna.

Efter trevlig tillställning med bland annat kosackdans, bar det ut på S:t Petersburgs gator. Vi socialiserade efter barens stängning med ett gäng ryska ungdomar och kom inte hem förrän 07:00, enligt kamerans klocka. Idag gick vi upp halv åtta (19:30) och har inte fått mycket uträttat – men det var det värt. Vi har ju lärt oss hur man festar på ryskt vis!

Någonting har hänt!
När jag skulle fylla på vårat snabbt sinande förråd av Terva, upptäckte jag till min förfäran att de bytt utseende på förpackningen. Den ser nu ut som lite som Makedoniens flagga med ett upphottat lejon på.

På hotellrummet senare på kvällen blev det smakprov/blindtest med medföljande livlig debatt om huruvida smaken har ändrats:

Vi kom fram till att den nya Tervan smakade mindre tjära och var hårdare.

Men lugn, alla ni oroliga Tervaälskare där ute – det var falskt alarm! Pastillen är av samma kvalitet som alltid, det var bara testpanelens omdöme som tillfälligt brustit. Så alla ni som funderar på att dra igång en egen smaktestpanel – betänk följande:

1. Ordningen på testobjekten kan ha betydelse.
2. Se till att rensa smaklökarna mellan objekten.
3. Gör gärna blindtest, om möjligt.

Vi cyklade i regn i tre och en halv timme. Sen hade vi cyklat bort från ovädret. Vi lunchade i Loviisa på ScanBurger (finns inte i Kil). Solen bröt fram och vi cyklade i tre timmar till. Sen var vi visst framme. Hastighetsrekord! Vi vilar nu på Best Western i Hamina/Fredrikshamn inför morgondagens stora händelse: Den Ryska Gränsen.

PS. Grattis till alla Joel därute som har namnsdag idag.

Dagens etapp blir motsatt gårdagens.

10,5 mil istället för 5 och regn istället för sol.

Regnet kommer dessutom att tillta under dagen, vilket ger oss möjlighet att testa hela vår regnutrustning – vilken tur vi har!

Ingen av oss är direkt peppade inför etappen, men det ordnar sig nog när vi väl hoppat upp i sadeln igen.

Dags att åka!

Då Patrick och Laura befinner sig i Helsinki, tog jag tillfället i akt att träffas. Deras morföräldrar var snälla nog att bila in till Carusel, restaurangen jättenära vår bostad. Laura kände sig förkyld efter sin Croatienvistelse, så hon beskonas från publicering. Efter en trevlig fika och kort sightseeing, var det dags att möta upp Joel för bilduppladdning.

För att hedra det, kanske världens bästa, tjärsnask som finsk

Terva Leijona

så har jag efter moget övervägande bytt namn på min cykel!

Mina kompanjoner har stött mig i namnbytesfrågan, men ändå rått mig att kommentera namnbytet då min trogna bloggföljarskara annars kan bli både besviken och villrådig. Hoppas att detta inte kommer att leda till förvirring, utan snarare en större acceptans av cykeln i allmänhet och Terva Leijona i synnerhet.

I skrivande stund upptäcker vi plötsligt 3 saker:
1. Alko, som jag fotade Joel utanför, har stängt.
2. Vi som ska på maskerad ikväll, och vi har inte inhandlat några kläder!
3. Var är Jonas (och var sov han inatt)?

När vi nästan håller på att dö av hunger blir det som i triss-reklamen: Plötsligt händer det! Jonas frågar en människa mitt i ingenstans om det finns någonstans att äta. Istället för det förväntade svaret ”Jo, om 100 kilometer ungefäri”, så säger han att det minsann ligger en pizzeriai om 100 meter.

Jonas:  ”Då ska jag ha en pizza!”

Joel: ”Jag med, fast utan ost – måste ju tänka på vikten!”

Resultat:  Jonas beställer kebab med ris och Joel tar en pizza som heter Neljä Juustot.

Vi drog igång utgången ganska tidigt ihop med Jouni och Fredrik från Deasign, så nu tar vi en kahva på Internetkafe för att lugna ned våra slitna lekamena. Vi har lyckats besöka en tysk-finsk lederhausenkrog där Johan valsade med den snyggaste kvinnans kompis (bilder kommer med USB-kabeln).

Joel blev kallad fjolla av servitrisen för att han inte åt upp sin tvåkilos kartoffelmeny. Det kändes helt okej säger han. Ska man loosa vikt så ska man.