Jag har precis kommit på mig med att underskatta vindens betydelse på en cykelsemester. Det mesta kan man skydda sig mot. Regn är när allt kommer omkring inte så jobbigt. Med rätt utrustning kan det nästan vara lite spännande, men vinden… Känslan av att cykla i nedförsbacke på lägsta växeln får en att fundera på vad man gett sig in på. När vinden ligger i som hårdast vill man helst ligga så tätt in på sina cykelvänner men det är precis det man inte ska göra. Johan axlade bördan och plöjde en skåra genom vinden, jag följde tätt in på och Joel tätare in på mig. Plötsligt händer det – Johan kör av vägen. Jag kör in i Johan och Joel kör in i mig. Men vi överlevde.

En annan betraktelse rör regn. Eskimåer sägs ha en 1000 ord för snö men regn…. Det finns massor av regntyper som saknar ord. I fyra mil upplevde vi ett regn som åtminstone jag aldrig har ägnat så mycket tanke. När vinden tilltar formar sig regnet inte som droppar utan som nålar – smala – långa – stickande.

Nog om det nu är vi framme Helsingfors och här lyser solen och vi är riktigt peppade alla tre på vad staden har att erbjuda.

En sista sak bara. Inför uppstarten av denna resa var jag noga med att informera cykelsällskapet med riskerna av att cykla med blöta skor. Av den anledningen köpte jag själv skoöverdrag för 350 kr. Belåtenheten var stor när regnet öste på och fötterna hade aldrig varit varken så torra eller varma som under mitt skoöverdrag. Så på kvällen, på Campingen så fördärvades allt på tre sekunder då jag satte foten i en 5 cm djup träskpöl.

Puss all nu måste jag lämna datorn.

/Jonas